*gammalt inlägg från min gamla blogg*

Ville bara föra över mina ord om Jagge hit, saknar dig min ängel! 

I morse vid 10 tiden så fick jag ett sms av Anika (min fd ridlärare) och innan jag ens hade börjat läsa smset så kände jag på mig att detta kan inte vara bra.

I smset stod det:

'' I morgon tas Jagge bort ''

Med ''tas bort'' menas att han ska avlivas.

Massa olika känslor bara sköljdes över mig, det var som en kniv bara

högg rakt in i magen. Jag visste att han skulle tas bort, så väl.

Men när det väl ska ske, ja det är då det är som värst.

Jag bet ihop och försökte tänka positiva tankar och framförallt andra tankar som inte innehöll '' Jagge ''. Det gick bra till en viss del men sen på matten så började krampa något så rejält i magen så det gick inte längre.

Sen så började andra i klassen fråga vad det var os.v.

Man blir ju bara mer tårögd ju mer som frågar, right?

Så Simone följde mig till dörren och jag hade inte gråtit på hela dagen men direkt jag kom ur skolan så brast det. Tårarna bara sköljde över mig.

När jag kom hem så la jag mig och sov samtidigt som jag grät ner min kudde

,jag sov 2 timmar. Men det var ju ingen vidare sömn då den bestod av mardrömmar och det värsta vara att jag kunde inte vakna ur den. Jag kämpade verkligen med att få vakna. Hemskt var det.

Sen gick jag upp och satte på cougar town för att försöka tänka på annat

,men direkt jag andades ut så började tårarna rinna.

Min mage var en stor sten som aldrig försvann. Sen kom Mamma hem och när man ska prata med sin mamma och man är ledsen så bara brister det

,tårarna bara rinner & rinner. Mamma tyckte att vi skulle åka upp till Jagge en sista gång, och jag fick panik då jag var rädd att jag skulle bli så ledsen när jag väl var där och fick se han. Men Mamma överatalade mig, och sa att jag kommer ångra att jag aldrig fick träffat han en sista gång.

Sagt & gjort vi åkte upp, och jag fylldes med värme när jag såg han.

Inte sorgen jag haft tidigare under dagen, utan lycka. För vet ni varför?

Han såg glad ut, han log med sina stora bruna ögon mot mig.

Jag sprang in till hans box och bara kramade om hans stora hals och borrade ner mitt ansikte in mot hans päls och andades in han underbara doft.

Jag bara stod där och drog mina fingrar genom hans päls och pussade på hans vita mule och bara små log för mig själv. Samtidigt som det gjorde så ont att se på han så någonstans så var jag glad någonstans att få se han så frisk & glad.

Jag gav han två morötter som jag hade tagit med till han, sen så filmade jag han med min mobilkamera. En evig sista film på min skatt.

Jag grät inte när jag var hos han, jag ville inte. Det skulle kännas så fel för jag ville visa för han att allt kommer bli bra. Jag vill inte visas svag framför han

,jag hoppades han förstod någonstans att jag alltid kommer älska han.

För just nu är mitt hjärta trasigt men jag vet att nu kommer han få det så mycket bättre min lilla glädjespridare. Nu kommer han kunna hoppa & springa runt precis som han vill och aldrig känna någon smärta. Att få höra hans andetag en allra sista gång, ja det betydde så mycket. Att ens få se han, jag kan knappt fatta att i morgon öppnas portarna till himmlen för han. Ett kapitel i mitt liv som sakta börjar gå mot sitt slut. Tack älskling för dessa 3 år,det har varit dom bästa i mitt liv.

Du kommer alltid vara min Jagge, min lilla alldeles egna värd fylld av glädje.

Jag älskar dig Jägermeister, för alltid! ♥

Även ett tack till alla mina vänner som finns för mig,

jag är evigt tacksam.

Och Susanna som muntrade upp mig i telefonen,

jag älskar er allihopa! ♥

peace