Nu har jag precis haft värsta serious talk med en av mina 2 bröder, nämligen den näst äldsta Elias.

Det är alltid härligt att få lite pepp från sina syskon. Man glömmer nästan bort vilka eldsjälar till brorsor man

har ibland. Vad vore lilla jag utan dom? Mina 2 förebilder som alltid har lämnat efter sig fotspår för mig att gå i.

Med det menar jag hade nog inte vart den Agnes jag är idag om jag inte hade haft dom vid min sida.

Jag älskar er Elias & Johannes, glöm aldrig det!

Så hur mår nu denna omtalade Agnes det vill säga mig själv?

Jag kan nog säga att jag mår faktiskt riktigt bra, det ska bli en förändring i mitt liv. Nu är det skolan jag ska satsa 100 % på. Inget mer ''jag glömde böckerna i skolan'', nu ska jag skärpa till mig och lyssna på lektionerna rejält.

Jag säger inte att jag har varit dålig i skolan eller betett mig illa. Nejnej, utan jag ska bara lägga ner ett extra kol.

För vet ni vad? Jag ska nå mina mål, och mitt mål nu är att få ett fett godkänt i matematiken. Heja mig!

Detta kan tolkas på olika sätt, men att peppa sig själv skadar aldrig. Det får en att bli så mycket mer motiverad,

att kunna kolla sig i spegeln och bara säga till sin spegelbild ''Du är fan bäst''. Det betyder i alla fall mycket för mig som inte haft de mest enklaste skolåren här på högstadiet. Jag är absolut inte den som har haft toppen betyg,

nej utan jag är den där medel-eleven som håller sig kvar på repet. Medan en del kanske hänger jätte löst och en del kanske t.o.m hjular fram på repet. Alla är vi olika och kämpar olika mycket.

Men jag ska verkligen ge järnet nu, och kanske jag också en dag börjar hjula?

Jag ska nu ta och sätta mitt glada humör på ''pause'' så att det ligger kvar åtminstonde tills i morgon

då jag ska plugga intensivt med matten. Låter inte det som en bra idé?

Anyway, nu blir det ett avsnitt av ponnyakuten & 9A! word

Ha det bäst,

peace