Jag vet inte riktigt vad som händer.. känner mig bara så hängig.

Och jag har ingen som helst anledning till att vara det?

För allt är bra nu.. jag har världens bästa familj, pojkvän & vänner. Jag har betyg i matte, jag har så gott som klarat av högstadiet. Till hösten börjar jag på gymnasiet som jag verkligen ser fram emot.

Jag är världens lyckligaste tjej.. eller?

För jag har allt. Allt som får mig att må bra, men ändå så jagar det där mörka molnet mig ständigt.

Molnet som bara vill mig illa, få allt bra vända på mindre än en sekund.

Kanske jag inte är värd detta? Kanske är det meningen att jag ska vara deprimerad?

Jag vill inte ha sommarlov.. jag vill bara återuppleva nian om och om igen. Hur jobbigt det än kunde vara vissa dagar så var det ändå något som höll mig igång. Jag hade alla vänner susande omkring mig.

Men nu ska jag bara ta ett kliv utanför denna roterande cirkel av underbara vänner och landa där jag inte har några vänner alls? Klart att jag kommer lära känna nya, men det är just det att jag vill för alltid vara med mina nuvarande vänner. Samtidigt som jag även vill ta ett nytt steg i mitt liv.

Kanske jag behöver komma härifrån, bort från allt ..inte för en lång stund. Bara någon dag.

Äsch, jag vet inte. Allt är bara så förvirrande.

Då man har kämpat som ett svin i snart 2 år för att klara skolan och tillslut klara den.

Ja, det känns väldigt skumt. Jag kan inte riktigt smälta det helt enkelt.

Nu ska jag se på twilight och gråta av mig lite,

alla behöver vi få rensa våra tankar på ett eller annat sätt.

Ha en fin kväll,

peace