Confused
HEJ!
Till alla er som går i 9:an. SNÄLLA gör rätt val nu inför gymnasiet!
Gör inte samma misstag som mig. Jag har gått klart snart hela ettan, och jag har insett nu att jag hatar/avskyr/ogillar bild på alla sätt och vis. Jag lider varje bild lektion.. JAG tycker att jag inte passar in. Allt är bara helt fel. Och för mig är det nu för sent att byta. Min enda utväg ära att gå om ett år. Fast vem fan vill det?
SÅ nu måste jag lida i två år till. På ett program som får mig att vilja spy. HUR KUL?
Det händer att jag sitter och gråter. För att jag har precis förstört hela min framtid, 3 år på ett program som inte alls var rätt. Förvirrad är vad jag är..allt är bara skit. Kan inte någon bara ta mig härifrån?
Jag går med kramper i magen, jag går dag in och dag ut med samma tankar ''vad gör jag här?'', jag orkar inte mer.
Gör inte samma misstak som mig. Fred ut.
DU är unik!
Hejsan!
Jag insåg nu, 18.52, att jag faktiskt tycker om att blogga. Just för att, här kan jag få ut allt som ligger och ruvar i mitt huvud. Det är svårt att få sin åsikt hörd då man pratar med folk, för det mesta dvs. Klart det går också, men här kan jag få med precis varenda liten vrå av det jag har på hjärtat!
Jag kände för ett mer ''SJÄLVFÖTROENDE-PEPP''-inlägg, då jag själv är för dåligt på sånt!
Så:
1. Sluta klandra dig själv för hur du ser ut, man får bara ett liv, bättre att göra något kul av det.
God makes no mistakes-
2. Istället för att säga att man är ''värdelös'', så ryck upp dig och säg DU är värdefull!
3. Sätt dig framför spegeln och kolla riktigt noga på dig själv, och istället för att hitta dåliga saker med dig,
så hitta en massa bra saker på din kropp! Själv tycker jag väldigt illa om vissa delar på min kropp.. MEN dom delarna kommer vara med mig livet ut. Så det är bara att acceptera, och hitta någon specifik del man gillar mest!
Jag t.e.x. tycker väldigt mycket om mina ögon, det är det ända. Dom har en härligt blå färg och genom att jag gillar dom såpass mycket. Så lär jag mig att börja älska mig själv!
4. Alla är vi unika, och intala dig själv att du är unik. Det finns ingen på hela jorden som är som du, du är unik!
5. Som jag skrev tidigare, ÄLSKA dig själv! På så vis kommer livet kännas såå mycket bättre. Tro mig.
Jag är super dålig på att uppfylla dessa punkter, jag har kasst självförtroende. Jag har ju försökt göra riktigt hemska saker med mig själv. Jag ångrar det så mycket! Jag ska från och med idag, försöka att alltid vara glad samt mer positiv till livet. Alla kommer vi gå igenom svåra perioder i våra liv, vissa mer än andra, men efter solsken kommer regn! CARPE DIEM för hela slanten helt enkelt. Så kära ni, ni är alla helt perfekta!
Det sägs att ingen är perfekt, men isåfall måste alla vara perfekta på sitt sätt!
SÅ alla som läser detta inlägg, ta och krama om er själva och ge er alla lite extra kärlek idag!
Det är ni värda. 
Ha det bäst älskade ni,
peace 
kloka ord
HEJ!
Nu är det jag AGNES här som bloggar. (För en gångs skull)
Jag var så vänlig i helgen förstår ni så jag lät folk gästblogga, dom var ju mer motiverade än mig på att blogga.
SÅ why not? Som ni kanske märkt så fungerade inte denna ''bloggai14dagaristräck'', men ni får vara glada för inlägg som görs istället. Jag har inte tiden till att blogga samt inte orken, så det blir som det blir!
SÅ en sammanfattning av helgen:
SUPERKUL & HELT UNDERBAR, men shit happens.
Och man lär sig verkligen av sina misstag, men alla gör vi dumma saker ibland.
INGET så hemskt hände, men såpass hemskt att det sårade någon..
Och jag har lärt mig att man aldrig ska ångra något men man kan ångra att man inte gjorde något åt det,
Men som sagt, man lär sig av sina misstag. §
Idag har jag mått på alla tänkbara vis, men nu i slutändan så börjar jag må bra på en mer neutral nivå.
Men nu känns det någorlunda bra! Men för att komma på bättre tankar rent psykiskt, så ska jag nu ta och göra en sockerkaka och lyssna på Steve Jobs kloka ord ''have the courage to follow your heart and intuition''.
Ha det bäst,
peace
nyduschad & lagom sleten tjej!
SVAR PÅ TAL!
SVAR PÅ TAL:
SVAR:
Nej, och åter nej. Jag blev upptäckt på en festival av en RIKTIG modellscout. Ingen betalade någon för att jag skulle bli det, det bara hände. Och hur ska jag kunna veta varför dom valde just mig? Förlåt för att jag inte följer upp dina så kallade ''krav'' för att vara modell. Men tydligen så såg dom något i mig, och som sedan gjorde mig till modell. Du får väll tycka vad du vill, om jag klassas som modell eller ej.
Men tydligen finns det folk som gör det, så deal with it. 
Everyone deserves a cinderellanight. (DAG 4)
Hejsan!
NU är jag back on track.. HÖHÖ. OKEJ, jag har planerat HELA dagen (kindof) om vad jag ska skriva om.
En sak som jag har gått runt och tänkt på länge.
Here we go:
Att vara ute och ha kul med sina vänner samt ha en awesome kväll, det kan jag jämföra lite med att få vara Askungen för en kväll. För som det har varit för mig, så får jag oftast väldigt mycket uppmärksamhet och en massa folk kommer fram och pratar med en. Man får en komplimang från höger och vänster. Man känner sig verkligen som en prinsessa. Eller ja, till en viss del, men ni fattar! Sen så kan det hända att man träffar just den där super killen, som är bäst på alla sätt och vis. Tillsammans med denna ''prins'' så har man en förjävla bra kväll! Allt är bara helt perfekt och det finns inga problem alls, allt som gäller är nuet man lever i!
MEN.. dagen efter. Då man vaknar upp i sin säng efter en awesome kväll, ja då är allt över. Du har dina gamla trasor på dig igen, den magiska prinsessan du var under gårdagen har försvunnit för gott. Likaså din prins.
Allt är som bortglömt, kvällen som var så jävla bra, var nu endast ett minne blott.
OCH det känns verkligen så när man är ute och har sådär overkligt kul. För det händer ju aldrig att denna ''prinsen'' te.x försöker kontakta dig och lämna tillbaka skon du glömde kvar, ENDAST för att ha en ursäkt att träffa dig? Det är som dom säger, det händer endast i sagor! (till en viss del)
Men jag klagar inte, onej! Tvärtom, att få ha en ''cinderella-night'' är helt underbart. Alla borde få uppleva det, om dom nu inte redan har det dvs. Men det är klart att man har lite hopp om att prinsen någon dag,
lämnar tillbaka skon.
Ha det bäst,
peace
Redigering: lilla jag!
Svar på tal!
Hej!
Jag har fått några kommentarer angående mitt förra inlägg. Kommentarer från anonyma avsändare, där "hon/han", inte förstår varför jag inte skriver dagbok istället för att skriva av mig på bloggen. Då jag skriver inlägg om hur dåligt jag mår etc.
Svar: Jag har inget rakt svar varför jag skriver av mig på bloggen, det känns bara härligt. Jag kräver inte av någon att dom ska tycka synd om mig, absolut inte! Jag skriver bara av mig för att det känns bra, och om någon läser det så fine with me. Men jag ber inte att någon ska läsa min blogg heller? :) Så om jag vill vara emo och skriva deprimerande inlägg, then let me do that! :)
Sen den andra kommentaren, som också var från en anonym person. Denne personen tror att jag är en uppmarksamhets kåt typ. Som älskar att vara populär och stå i rampljuset and so on. Den var även trött på att jag la upp bilder på mig själv "varje dag"?
Svar: Ja, det är ju synd att "du" har fått den uppfattningen om mig. Jag är verkligen inte den personen som älskar uppmärksamhet. Och vill ännu en gång inte att någon ska" tycka synd om mig"?
Eftersom jag aldrig varit särskilt mycket sedd och hörd från 4-8 klass, så vet jag inte så mycket om hur det är att vara "populär". Men jag kan ju säga att jag märkte att fler folk såg mig då jag blev modell, men jag gillade/gillar inte den sortens uppmärksamhet.
Det händer att jag lägger upp en bild då och då, men jag gör det verkligen inte varje dag. Och samma där, jag kräver inte att någon ska gilla den. Men det är klart att man blir glad av respons och att folk faktiskt tycker om bilden. Vem blir inte glad av det? :) Men som sagt, synd att du tror att jag är så uppmärksamhetsberoende. För det är jag verkligen inte som sagt! :)
NYTT:
Jag läser din blogg ibland, när jag ser att du länkar på facebook och jag håller inte riktigt med dig när du skriver :
"Jag skriver bara av mig för att det känns bra, och om någon läser det så fine with me. Men jag ber inte att någon ska läsa min blogg heller?"
Du länkar ju bloggen på facebook & på det sättet uppmanar du personer att läsa din blogg. Förstår du?
Jag vill inte göra något påhopp, jag förstår bara inte riktigt hur du får det att gå ihop att du inte bryr dig att folk ska läsa det du skriver när du ändå gör det genom att lägga upp din blogg på facebook.
Sköt om dig, kram!
Svar: Hej! Tack för att du la fram frågan på ett fint sätt. Jo, jag länkar automatiskt. Just för att ibland skriver jag saker jag vill dela av mig av. Dumt att dela av sig av deprimerande saker? haha, jo jag vet! Men jag gör det automatiskt. Tänker inte på det, så tänker jag även att alla kanske inte klickar. Men tack för det, det var dumt gjort av mig. Ska skita i och länka då jag inte vill att någon ska läsa. Tänker som sagt inte på det! :) Sen ibland så kan det hända att jag skriver något viktigt i samma inlägg, och så vill jag bara dela det. Svårt att förklara, men som sagt, jag ska tänka på det nästa gång! Kram! :)
Det var det jag ville ha sagt, hoppas ni förstår och att jag bara vill väl!
Ha det bäst,
PEACE
*bilden på kommentarerna*
weird
Hejsan!
FLUMMINLÄGG - BARA JAG SOM SKRIVER AV MIG. TACK PÅ FÖRHAND.
Jag har suttit och funderat här på kvällskvisten, på att.. det var så jävla mycket bättre förr.
Jag saknar att vara 6år igen. Att kunna springa runt och leka i timmar, och leva i nuet. Bara glömma bort vad som ska komma till en. Skita i vad framtiden har att erbjuda. Bara ha kul och njuta av att leva och ta vara på livet.
Nu ..10 år senare, så har allt förändrats.
Nu är det bara en massa stress, och man har aldrig tid att ''leka'' eller att ens leva i nuet. Och jag går bara första året på gymnasiet, fatta vad jobbigt det kommer bli då jag kommer ut i ''vuxen världen''?!
JAG är bara 16år och jag nojjar om livet som om jag vore 46. Aargghh.. varför kan jag inte bara få vara 6åriga Agnes igen? Jag saknar henne. Jag saknar hur modig och hur glad hon var. Jag vill att hon ska komma tillbaka och visa mig hur jag ska kunna njuta av livet igen.
För vill ni veta hur värdelös 16åriga Agnes Victoria Hedengård är?
1. Hon klarar knappt G i matte.
2. Hon ''säger'' att hon ska göra läxor, men fördröjer tiden framför datorn istället.
3. Hon lyckas inte med något i skolan. Trots att hon ger sitt allt så får hon bara skit för det.
4. Hon är förjävla deprimerad.
5. Hon är störd.
6. Osv.osv..
Ser ni hur sjuk jag är? Istället för att peppa mig själv och säga till mig själv vad jag är bra på, så sitter jag och skriver rakt ut att jag är värdelös. Jag är blind, jag vet inte. Men jag springer mot mina ynka ''mål'' här i livet, men jag har fastnat på det eviga rullbandet, som aldrig kommer ta mig framåt. Endast hålla kvar mig för alltid, kämpandes som en liten fisk på torra land. BLÖ. Kan inte någon bara ge mig en rejäl spark i baken och få mig att vakna, samt mer motiverad till skolan? För just nu är jag i samma nivå som en strust som har sitt huvud nerborrat i sanden. TRO nu inte att jag kommer ge upp. För det gör jag inte och har aldrig gjort.
Men att skriva av mig såhär får mig på något sätt att må bättre, som om jag skriver av allt dåligt med mig.
Jag skriver av allt dåligt med mig i ett blogginlägg, för att sedan försöka lära mig själv att tycka om mig och kunna säga till mig själv hur bra jag egentligen är.
Konstigt? Well, så fungerar lilla jag!
Snälla skriv inga kommentarer om hur jobbig jag är och att jag borde tänka på andra mer.
Min blogg, mina åsikter. Jag skriver av mig just för att JAG ska må bra av det. Inte att någon annan ska komma in i mitt liv och säga åt mig vad jag ska göra.
FLUMMINLÄGG - BARA JAG SOM SKRIVER AV MIG. TACK PÅ FÖRHAND.
Ha det bäst,
peace
bara för att liksom.
this time baby, I'll be bulletproof!
tjatjatja!
Har inte bloggat sen förra året. MEN hursomhelst, tja!
SÅ.. nytt år & nya möjligheter osvosv. Det är nu man ska blicka framåt och tänka: ''2012 kommer bli mitt år!''.
AAAAAA...fast ne. Jag sa så förra året, well.. 2011 sög. Till en viss del iaf, men nyår var helt awesome.
Men som sagt, stora delar av 2011 var bara en jävla massa skit. SÅ jag hoppas, bönar & ber för att 2012 faktiskt blir mitt år. Fast när jag tänker efter så kommer det inte bli det..
FÖR ATT:
*MÅNGAMÅÅÅNGA, av mina underbara vänner (speciellt Edith) kommer ta studenten.
*DVS. att dom kommer försvinna för alltid. Kind of.
*EDITH ska förmodligen flytta, och jag kommer seriöst dö. Japp, you heard me! Jag kommer ta rep & stol och hänga mig. Nej, men det förstör hela mitt 2012 att hon ska bara lämna mig sådär. fmlfmlfmlfmlfmflmflmflm
*Sen under nyår träffade jag en massa nya fräna typer, men.. såklart ''just my luck'' så bor ingen av dom kvar i Arvika! fuck yea.
ASSÅÅÅÅ.. någon högre makt kör ett så jävla fult spel. VARFÖR, och jag citerar, VARFÖR?! Kan inte jag få vara lycklig för en gångs skull. För som det ser ut just nu, så har jag absolut ingeting att se fram emot..
endast en massa plugg, plugg OCH plugg. :')))))))))))))))))
(SKRIV NU INGEN KOMMENTAR: ''ÄSCH, DET FINNS FOLK SOM HAR DET VÄRRE!'' JAG ÄR MYCKET MEDVETEN OM DET, MEN OM JAG SKA ÄGNA HELA MITT LIV OCH ALLTID TÄNKA PÅ ALLT FOLK SOM HAR DET VÄRRE ÄN MIG, NÄR SKA JAG DÅ TÄNKA PÅ MIG SJÄLV OCH PÅ HUR JAG MÅR? MIN BLOGG, MINA ÅSIKTER!)
Ha det bäst,
peace
Ps. Jag mår inte alls dåligt, jag har ändrat inställning och försöker verkligen blicka framåt & satsa på skolan!
Men det är lätt att tankarna drar iväg på kvällskvisten!
dog days are over
Godkväll!
Nu sitter jag här åter igen och skriver några rader på min lilla blogg. COOLT VA? fast ne
Så jag hade tänkt att skriva ett inlägg om hur allt bara var skit och hur min syn på mig själv var,
men så blev jag på bättre humör under kvällens gång och skrotade idéen. Eller ja, det mesta av det i alla fall.
Jag kan ju nämna lite av det jag skulle ha skrivit, here we go:
Jo, jag kan ärligt sitta här och skriva att jag har världens sämsta självfötroende. Jag kan inte stå framför spegeln och säga till min spegelbild att jag är vacker på något sätt. Klart att jag tycker att jag ser helt okej ut, jag dör inte precis av att se ut som jag gör. Men jag kan som sagt inte stå och skrika ut att jag är fin/vacker/snygg.
Jag ser bara en massa fel på mig själv. För ett år sen så älskade jag mig själv & min kropp. Nu vet jag inte vad jag tycker.. Trots det att jag får en massa fina komplimanger om hur fin jag är till och från. SÅ kan jag inte ta emot dom, dom bara studsar bort från mig. Det är som om jag hade anorexia fast på fel sätt, att jag ser mig själv fulare än vad jag egentligen är. (För ni vet dom med anorexia nervosa ser ju sig själva att vara jätte tjocka då dom i själva verket är jätte smala.) Och av någon konstig anledning så tycker jag att jag är ful. Dag in och dag ut så jämför jag mig själv med tusen andra tjejer som ser tusen gånger bättre än mig.
Jag vet att mina närmaste kompisar och ni andra kommer bli jätte arga på mig som sitter och skriver detta.
Men jag är blind, jag ser det inte. Jag kan inte se det fina i mig, jag ser bara en lång äcklig smal tjej.
Nu ska jag inte sitta och hata mig själv & min kropp. För jag är tacksam att jag fick denna unika chans att leva, och man får bara en chans att leva här i världen. SÅ jag är glad över min kropp och att jag är frisk osv.
Men när jag väl står där framför spegeln så är det som om den dåliga sidan av mig tar över och säger till mig att: ''Jag är ful, Ingen vill ha dig, du kommer aldrig lyckas, bara se på dig själv.. sämst i allt. Så jävla kass är du!''
Jag får nästan ont i magen av att se hur dåligt självfötroende jag har, jag borde vakna upp och förstå att såhär är det inte. Men jag kan inte, jag bara dras ner i ett svart hål av en massa hat och styggelser.
Just nu så är jag inne i en period där bara allt går fel. Men efter regn kommer solsken, så man kan alltid hoppas!
Nu blev det visst ett långt inlägg om lilla deprimerade jag!
Men som sagt, jag mår lite bättre nu. Jag har försökt att blicka framåt och tänka på julafton & nyår!
Alltid något att se fram emot.
Ha det bäst alla fina,
peace
I just can't see it. ''
i miss being missed
Hejdär!
Jag vet att jag har typ/nästan har slutat att blogga. Men jag skrev också:
Kan hända att jag skriver ett inlägg ibland.
Och nu har jag suttit här framför datorn och funderat på om jag skulle skriva ett inlägg eller inte?
Svaret blev: I will!
För då jag inte precis känner för att skriva av mig på en fjuttig liten facebook status. Så var jag bara tvungen att ingripa och skriva det här istället. Men som sagt så kommer jag inte uppdatera dagligen, kommer mest bli ''what's on my mind'' inlägg.
SÅ vad är det som ligger och trycker inom mig?
Jo,
jag vill definera ordet ''uppmärksamhet/kärlek'', på mitt sätt.
Jag tycker vi människor har blivit allt för dåliga på att visa våra känslor. Man ser alla dessa tjejer och killar som får en massa uppmärksamhet på internet, och man blir nästan lite avundsjuk.
Fast vad är 67 tummen upp på en bild än att någon kommer fram till en och säger rakt ut hur fin man ser ut?
Jag skulle däremot ge vad som helst för att en kille visade sina riktiga känslor för en, istället för att hålla dom inom sig. Jag vill inte vara den tjejen som duger för kvällen och som man aldrig mer pratar med. Jag vill vara den där tjejen som man tänker på då och då. Och kanske t.om. skulle kunna tänkas få intresse för?
Men så fungerar det inte. Den ända riktiga bekräftelsen man kan få från det andra könet är som sagt kanske en tumme upp eller en kommentar på facebook. För det är ju hur enkelt som helst att ge folk komplimanger vitruellt?
Men aldrig att man hör någon säga rakt ut till en tjej eller kille hur fina eller söta dom ser ut just idag.
Trist är vad det är.
Jag saknar att vara riktigt jävla omtyckt, jag vill betyda mer än världen för någon igen!
* Ny design på bloggen, tog en gratis design som jag hittade. London- inspererat tema passade mig fint då jag älskar London!
usch
Hello.
Sitter nu här i denna stund och tänker så det knakar. Och exakt vad jag tänker på är: ALLT möjligt!
Jag sitter med kramper i magen och är så jävla förvirrad på allt! Jag mår bra, det gör jag. Tack vare alla mina underbara vänner runt omkring mig! Jag är väl mer glad på utsidan skulle jag vilja säga.
För inom mig så pågår världens break-down. Jag känner saknad, ensamhet, smärta och sorg samt lite lycka. Det är stunder som dessa jag skulle behöva min älskade Jagge. Han var den ända som förstod mig så obeskrivligt bra, han var alltid där för mig. Han sa inget alls, men det är väl just det jag behöver. Att bara ha någon som bara lyssnar på mina tankar och problem. Bara står där och kollar mig in rakt in i ögonen och på något sätt visar att allt kommer bli bra. Utan att ens röra på läpparna. Jagge var just det, han kollade på mig med sina stora bruna ögon rakt in i mitt hjärta och fick mig att må så bra. Han kände på sig då jag mådde som sämst. Varför var det hans tur att försvinna från denna grymma värld? Nu mår jag bara ännu sämre.
För er som inte vet vem Jagge var, så var det som min häst. Jag ägde han inte på något sätt men någonstans så var han alltid min Jagge, min älskade mest underbaraste Jagge 'Jägermeister'! ♥
''Life goes on'', and there is nothing you can do about it! Så jag får bara acceptera och leva i nuet och sikta framåt. Förlåt för alla dessa deprimerande ord, men ibland känns det bara härligt att få skriva av sig allt. Det känns som om man får bort alla tankar från kroppen till bloggen. Jag vet inte, men om det får mig att känna mig lite bättre så gör jag det! Ha det bäst fina ni,
peace
för dubbelmoralens skull så lägger jag in en happyface bild.
förvirrad
Tjohej!
Varför jag har bloggat ska jag ta och svara på nu:
- Har inte haft någon jävla blogglust. End of story.
SÅ lite varför jag har haft denna bisarra bloggtorka är för att jag är så jävla förvirrad.
Estet känns så jävla rätt i mitt hjärta,
för det är ju den linjen jag har drömt om ända sen jag var super liten.
Men nu så vet jag inte längre! Det är ap-tråkigt på bild-timmarna, vi gör bara skit tråkiga saker. Nu kommer ju inte allt i skolan vara helt jävla perfekt. Men inget av det vi gjort har tilltalat mig på något positivt sätt. OCH när jag väl ska ta mig an dessa absurt tråkiga uppgifterna så gör jag ju bara fel. Om nu min ''lärare'' skulle läsa detta så fine, jag bryr mig faktiskt inte. För det känns som om jag bara gör fel om och om igen. Alla andra gör ju så obeskrivligt bra av sig. MEN jag? Inget. Du måste göra om där, där och DÄR! Jag pallar inte med denna jävla favvoriseringen det är högstadiet all over again. Och som ni kanske förstår så är jag absolut ingen av favvisarna. Nope.
Jag menar det är ju inte bokstavligt att läraren säger:
''DU ÄR SÅ JÄVLA DÅLIG!''
utan mer att dom säger det mera diskret om och om igen.
''Där kan du ändra lite, och där sedan kan du ju tänka på det där och det där.. os.v.''
Medans ''favvisarna'' får världens predikan för det dom gör:
''OH, HERREGUD! ASSÅ WOOOW, DETTA ÄR JU HELT FANTASTISK. ETT SKÄNK FRÅN OVAN! LOVE IT!''
Tänk och få den övre kritiken om och om igen, då kompisen bredvid får den dramatiska ''predikan'' vart och varannan minut. Man mår ju såå bra! :)))))))
Nej, jag vet faktiskt inte. Estet har svikit mig. Men jag tycker inte sämre om estet för att läraren favvoriserar folk, för det kommer man ju aldrig kunna komma bort ifrån vart man än vänder sig. Det är just att alla bild-ämnen är så sjukt tråkiga, jag vet inte. Men jag längtar inte till bilden även fast jag önskade att jag gjorde. Men som jag skrev lite tidigare så kan jag ju inte tycka om exakt allt vi ska göra. Men det känns som om det jag VILL göra, det kommer inte komma förens i tvåan. Ska jag alltså lida fram tills dess? Jag känner mig inte ens estetisk.
Jag känner mig sjukt dålig då jag får denna kritiken. Klart man ska kunna ta kritik, det är ju jättebra!
Men kritiken ska inte behöva tjatas in hela tiden, någon gång ibland funkar. Men direkt man skissar ett streck så gör man redan fel. Nej, det känns bara helt jävla förvirrande!
Jag kan ju trösta mig med att vi inte fått några läxor i de andra ämnena, och sitta och vara deprimerad över om jag verkligen har valt rätt linje. Som jag starkt tvivlar på. Åh, så jävla förvirrad!
Hoppas ni alla har det så mycket bättre än mig,
peace
pungspark vs. mensvärk
TJA!
Jag är bajs-förkyld. Asså verkligen faller-ihop-när-som-helst-förkyld! OCH inte nog med det så har jag lingonveckan från helvetet just denna opassande tid. Så för alla er som är av mitt motsatta kön och aldrig fått känna på mensvärkens vrede så ska jag sammanfatta hur det är:
DU har för jävla ont i ryggmärgen, samt hela baksidan av din rygg. Du får extrema humörsvägningar. Du mår obeskrivligt dåligt, det dundrar av smärta från midjan och nedåt. Smärtan går knappt att beskriva, man vill bokstavligen ta livet av sig dom två första dagarna för då är det som värst. Satan's mamma plågar dig innerligt med detta en gång i månaden. Jag själv vill helst hoppa ifrån eiffeltornet och bara få slut på allt lidande. Man kan inte gå som man brukar, utan man går runt och spänner sig hela tiden. Och smärtan tickar på och på.. SÅ ni ''killar'' KOM INTE OCH SÄG ATT EN PUNGSPARK ÄR VÄRRE EN MENSVÄRK! För en punspark varar för stunden, mensvärk håller ju fan på i 3-6 dagar. SÅ tänk er att någon ger dig en punspark i ungefär 4 dagar. DÅ kan vi snacka om att det finns lite likheter. MEN annars, SÅ NEJ! Vi kvinnor lider förgäves varje månad bara för att nån vacker dag om flera år kunna få ett jävla barn. Fyfan.
Sen så har jag ju feber, halsont, fetaste smärtan
i mitt vänstra skulderblad samt denna värk ifrån helvetet!
OH HAPPY FKIN DAYS! :))))))))))))))))))
För att få lite plåster på såren så ska jag äta lite av min ben&jerry's och se någon tjej-film. Uh.
vill. inte. leva. mer.
HA det så jävla bäst,
peace
fjädrar i hår!
HEJ!
Jag är helt tagen av detta med att ha ''fjädrar'' i håret. DET ÄR SÅ SJUKT SNYGGT!
Men ända sättet att ha i dom är via ''microringar'' som man ska hålla på och krångla med, sen måste
man ha en massa verktyg för detta experiment.
Jag hade velat ha som fjäder clip-on's istället, betydligt enklare!
Så snyggt!! (btw min favoritskådis)
Ha det bäst,
peace
gymnasietjejeN_95
Hejhopp!
Ett inlägg senare och jag hatar min nya design. Ser ut. Som. Ett. Sjukhus.
Det är jag och sjukhus asså, det går inte ihop. Får rysningar bara av att tänka på det.
Lat som jag är så orkar jag faktiskt inte göra om designen eller header'n. Så ni och jag får leva med det.
Okej? Bra.
Så gott folk, jag börjar gymnasiet jag. Yes, that's right!
På måndag smäller det, då går jag officiellt på gymnasiet.
Oh, som jag har längtat!!!11!!
Nu tänker säkert en hel del ''Du vet inte vad du snackar om!''
Men där har du som tänkte den tanken super fel. För enda sen jag gick i femman så har jag längtat efter att börja på gymnasiet. Alla 11-åringar kanske inte känner till precis ALLT om gymnasiet. Men det sörrni, det gjorde jag! Eftersom min mamma jobbade som rektor på gymnasiet (Det gymnasiet jag ska börja på nu) så var jag väldigt ofta hos mamma efter jag slutade skolan, just för att mamma hade ett stort kontor som man kunde leka i och att hennes kollegor hade skålar fyllda med godis på sina kontorsbord. hehe
Men bortsett från det så högs upp på denna skolan fanns/finns en massa bildsaler, och för mig som lever för bild/foto/formgivning så var det ju som att komma till himmelen. Jag ville ju stanna där för evigt!
Sen kom det en dag då det var öppethus på det gymnasiet. Gissa vem som var exhalterad till max?
Jag for som en raket direkt upp till ''himmelen'' och började leka med en liten lerklump. Jag gjorde en jättefin sköldpadda som jag var superstolt över. Men jag fick den aldrig, uppenbarligen så slängde dom den. Menmen, jag trodde ju såklart att det skulle bli mer öppethusdagar.
Men ikke, så jag kunde inte få komma upp dit längre.
Mest för att jag blev äldre och att det skulle bara se konstigt ut om en 13årig flicka sprang runt som en fåne där uppe. För när man är typ 8-11år så är man fortfarande gullig då man kom och
hälsade på sin mamma på jobbet. Hursomhelst så förstod jag ju att det var bild-estet jag skulle gå. Punkt. Sen i nian så jobbade man in i det sista för att få lite bättre betyg än vad man hade förra året. Men BAM. Så hade Gud eller någon annan högre makt bestämt att Agnes Victoria Hedengård inte skulle vara bra på matte. Nepp, hon skulle få IG i det. Hon var kass helt enkelt.
Så jag fick helt enkelt slåss mot de högre makterna och deras ondhet! Och mycket riktigt,
nu är jag här..påväg att börja gymnasiet. Med ett fett G i matte. Jag lyckades, jag besegrade den onda förbannelsen som låg och tickade ovanför mig och mitt betyg i matte.
SÅ det känns ju sådär awesome att jag klarade det!
Men nu står en annan FET mattebok och bara väntar på att sänka mig totalt. Men jag hoppas och tror innerligt att jag kommer klara skolan lika bra som jag gjorde på högstadiet! Nu är jag en ny Agnes, en mer självsäkrare tuffare och betydligt snyggare Agnes som vågar allt!
Kanske att jag t.o.m brottar ner en björn eller två? Kanske att ta i men så känns det just nu!
- Bara man tror och är säker i sig själv så skulle man nog kunna göra vad som helst.
Ha det bäst fina ni,
peace
Nobody's perfect!
ARGARGARG
OKEJ, BLIR SÅ JÄVLA FÖRBANNAD!
Någon kommenterade bloggen vid namn ''mikaela'':
rasist?
NEJ, NEJNEJNEJNEJNEJ!
Jag är inte rasist bara för jag ritar en mush på mitt finger och håller det under näsan.
BARA för att hitler hade så för 100 år sen!!1!
Jag hatar rasism mest av allt och när någon säger så.. ja då blir jag ursinnig!!
JAG HAR BARA EN LÅTSASMURSTASCH???!
UH.
JAG GÖR INGET TECKEN MED HÄNDERNA ELLER VIFTAR MED NÅGON RASISTISK FLAGGA?
URSÄKTA, MEN JAG BLIR SÅ ARG!
JAG ÄR INTE RASIST. OM DEN DÄR BILDEN ''VISAR'' DET PÅ NÅGOT SÄTT SÅ HAR NI FEL.
peace
blablabla och ännu mer blabla.
hellut!
BERED er på att lill-cheyeN agnes kommer skriva av sig. *writing mode*
Så vad har jag på mitt pulserande hjärta?
- Blodkärl. HAHAHAHAHHA
Nej, men jag tänkte lite på detta med en ny ''start''. Som snart kommer hända lilla mig, gå från att vara störst på en skola och plötsligt bli minst igen. Alltså nian på högstadiet till ettan på gymnasiet.
Jag längtar så obeskrivligt mycket! Samtidigt som jag sörjer för min forna klass
som jag aldrig mer kommer gå i. Men alla går vi vidare i livet, jag lämnar 9B med ett leende på
läpparna och alla underbara minnen som vi haft som nu spelas om och om igen i mitt huvud för alltid. Ni kommer alltid betyda så sjukt mycket för mig! Jag har fått vänner för livet,
och inte är det alla som får det inte?
Så jag är bara otroligt tacksam att jag fick dom 1 ½ åren med er!
Nu blickar jag framåt och ser min framtid ta ett steg fram, jag kan nu jobba på mitt sätt.
Nu får jag äntligen visa vad jag kan och vad jag brinner för!
Bild-estet är det jag har valt & ska gå. Just bild-estet är också en sak jag vill ta upp!
Folk ser ner på estet i helhet, och jag förstår inte? Du får minst lika bra utbildning där som om du skulle gå något samhällsprogram. Om man nu vet med sig att man är estetisk och är bra på bild eller musik, och vill satsa på något karriär inom det området. Så borde ju estet vara det självklara valet? Men ikke!
Folk som JAG vet är mycket begåvade i t.ex. musik har ju valt typ natur, teknik eller samhäll.
Jag vet ju dock inte vad dom vill bli. Men man kan läsa samma kurser på estet som natur?
Det är bara att välja till? suck.
Nu kommer säkert folk hacka på mig och bara: ''MEN DU GÅR JU INTE ENS DÄR?''
Sant, men jag har växt upp en mamma som varit rektor på gymnasiet
som nu på senare tid blivit gymnasiechef. Jag har blivit inproppad med information
så det bara skriker om det. Jag känner mig som den där ''information''-symbolen.
Det jag vet är att ESTET inte ska bli nervärderat på något sätt?
Det värsta är att SYV-lärarna avväger elever att välja just estet.
När jag pratade med min SYV-lärare så frågade hon vad jag ville bli, och då sa jag bl.a
fotograf, designer eller arkitekt. Det ända hon la märke till var just ''arkitekt'', och då sa hon:
''Nej, du kan inte gå estet ifall du ska bli arkitekt. Du måste gå teknik.''
FELFELFELFEL.
En arkitekt ritar ju ritningar nästan 90 % (om inte mer) av sitt jobb. På teknik måste jag dock lägga till en massa bild-kurser eller gå något år på ett bild universitet ett år. Så då hade min lilla SYV-lärare fel.
Jag tycker att man ska kunna ge förslag på både estet & teknik
istället för att utesluta det ena för det andra.
Det är synd att estet- klasserna krymper år för år,
det tyder ju på att dom tror att dom inte får nog med utbildning.
Men nu är alla program inkl. estet högskoleförberedande! Så nu blir det lite mindre estetiska ämnen och lite mer annat viktigt så take THAT, ni som ville välja estet men tror att ni skulle få för lite utbildning o shit.
PEACE
SJUKT TRÖTT. Har 4 the record shoppat i 6 timmar idag, whatup!
midsommar a lá agnes!
HEJ!
Förlåt, förlåt os.v.
Men jag hade faktiskt förberett värsta FETA inlägget (i mitt huvud), men när jag väl skulle
börja skriva & lägga in en bild. SÅ bara: BAAAAAM.
SÅSÅSÅSÅSÅSÅÅ... funkade det inte.
Surmusen trädde fram i min kropp så jag skrotade hela idén med mitt ''feta'' inlägg.
Men hur som helst!
Idag ska jag göra ett nytt försök, och har en del saker att ta upp.
NUMMER #1:
Mina video's. Ni vet där jag hoppar upp ner, mimar till olika låtar & är allmänt random? Juste!
Jag har hört lite rykten från höger & vänster att folk tycker dom är fåniga och att jag skämmer ut mig.
Men OKEJ? Jag är så i mitt beteende, jag kan inte bara sitta blixt stilla framför
min webb-cam UTAN att göra något helgalet. That's me. Och om nu folk tycker jag är såå töntig som
håller på det sättet, JAMEN KOLLA INTE PÅ VIDEON ELLER BESÖK MIN BLOGG!
Jag är inte rädd för att visa vem jag är, så om ni nu har något
emot mina knäppa gester så bara lägg ner.
SUCK.
NUMMER #2:
Mitt ''Alkohol''-inlägg.
Jag hoppas ingen tog sådär ''VÄRSTA'' illa upp eller så?
För jag bara skrev min ensak om alkoholen, jag är trött på denna ''drog''.
Men jag har absolut inget emot dom som dricker?
Ifall dom vill dricka, röka & snusa så är det väl helt upp till dom.
No hard feelings!
Jag kommer ju också ''dricka'' någon dag, men då är jag väl åtminstone 18+.
Så för alla er som missuppfattat det jag har skrivit så, förlåt!
Jag hade en åsikt och jag ville ha min åsikt hörd! That's all.
Anyway, det är midsommar idag! GLAD MIDSOMMAR 
Jag ska fira midsommar i Mangskogen så det ska bli både spännande & kul!
Hoppas ni alla får en fin midsommar.
Ha det bäst,
peace
don't drink & drive, take a redbull and fly!
Hejhopp!
Nu ska jag ta upp något som jag är så SJUKT trött på, nämligen ''alkohol''.
Jag vet att att jag kommer få massa hat-kommentarer men jag vill bara
att ni ska veta vart jag står & vad jag tycker om denna drog.
Så:
Jag är nog en av dom få 15-16:åringar som inte dricker. Så ska det vara, men tydligen inte längre.
För när folk kommer fram till mig och frågar t.ex ''hur mycket har du druckit?'', ''dricker du?''.
Så svarar jag kort och gott: ''Nej''.
Vad händer då? Jo, personen tappar nästan hakan och tror jag ljuger. För tydligen är det ''normalt'' att
man dricker redan vid 13 års ålder. Plötsligt är det jag som står med hakan ner till fötterna då jag ser 13 åriga flickor & pojkar som försöker se vuxna ut med en ny tänd cigarett i handen. Väx upp, för fan?
Vad är grejen med att redan vi en sådan låg ålder ligga medvetslös i en park med en spya bredvid sig och kåta fulla gubbar som kommer och går. Kul, att ha ett rykte redan efter första dagen på högstadiet. Way to go!
Folk idag fattar ju inte vad alkoholen gör till en? Dom fattar inte att dom skapar ett nytt liv.
Ni som nu är ''erfarna'' av drickande kanske känner igen er när jag skriver detta:
Du kanske är väldigt blyg av dig och vågar knappt prata med killar/tjejer. Åh, vad pinsamt det är när han/hon kollar på dig. Du vågar inte ens kolla åt hans/hennes håll. Men så ska du på fest den kvällen och du vet att just den personen som du kanske spanat in ska komma dit. Men du är ju så jävla blyg. Vad gör du?
Jo, du börjar dricka. Glas efter glas, sen efter ett fåtal av den ''magiska'' drycken så vågar du precis allt.
Du är inte den blyga tysta tjejen/killen längre. Nejnej, du är som född på nytt. Nu är du den modiga pratglada typen. Och du nästan slänger över dig den personen som du hade ett extra öga på. Ni strular och allt är bara för bra för att vara sant. Men sen när du vaknar upp
i någon random's persons soffa så är du dig själv igen.
Och den där personen från igår ringer till dig och vill träffas och du bara lägger på. Du vågar ju inte prata med honom/henne. Nej gud nej! Men på lördag kanske?
Då du har din bästa vän där som hjälper dig på traven.
Spriten.
Grattis, du förlorade precis chansen med den sötaste killen/tjejen i hela världen!
Istället blir du den eftertraktade player'n som sedan i livet slutar som en alkoholist. Jippi!
Nej, men varför riskera sitt liv i förtid? Varför inte kunna vara barn så länge det går?
Det mesta beror väl på ens föräldrar skulle jag tro.
Hur som helst så ni som nu ''dricker'' och har i er ALLT för mycket. Så tänk på era vänner, familj och kanske flickvän/pojkvän som är oroliga över er? En vacker dag kanske ni inte har kvar dom längre.
Klart ni får dricka & ha er, det är ju era liv. Men man kan dricka med måtta.
Sen sätter man inte en ''myndighets''-gräns i onödan.
Så vart står jag?
- Jag går på fester det gör jag, men jag dricker inte. Klart jag har smakat, that's all.
Men jag har minst lika kul som alla andra på samma fest, utan alkohol pulserande i mig!
En av mina kompisar sa då vi en gång dansade till hög musik:
''Oh herregud, jag kan INTE dansa NYKTER!''
För så är det nog.
Ha det bäst,
peace 
me ♥ u!
helo.
DÅ var skolan snart slut då och.. jag mår så jävla piss. Jag vill inte lämna alla underbara personer runt om mig, alla dom som får skolan att gå från ett rent helvete till världens bästa ställe.
Så här kommer min kärleks förklarelse till min klass (9b), och min gammla klass..(9d) och alla
andra underbara lärare & vänner runt omkring!
Jag började i sjuan och allt var så jävla spänt, man var så osäker i sig själv och vågade knappt ta på sig kläder då man inte visste vilka som skulle vara okej att ha på sig. Jag visste inte vem jag var, den jag är idag existerade inte då. Hur som helst så lärde man känna sin klass och började bli lite tryggare i sig själv. Allt var bara toppen!
Men sen så började jag åttan och jag ville bokstavligen ta livet av mig. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Varför vet jag inte, men det kändes inte rätt. Jag trodde svaret fanns på en annan
skola men jag hade helt fel. Jag gav åttan en chans till men ännu en
gång var jag tillbaka på ruta ett igen. Jag var så osäker i allt. Men så BAM så kom idén att kanske byta klass? Även fast jag älskade så sjukt många i min klass.. så kanske det var bättre att älska dom på avstånd. Så sagt och gjort, jag bytte klass till ''B'' från ''D''. Och jag hade inte varit lyckligare, jag älskade att gå till skolan. För då fick jag träffa klassen som gjorde min dag, varje dag! Och jag var fortfarande vän med alla underbara vänner i min gamla klass. Men det var bättre såhär, bättre att ha dom där och jag för mig själv i min alldeles egna klass. För i min gamla klass så var jag en ''nobody'', och när jag väl bytte så blev jag Agnes. Jag föddes om på nytt, jag sadlade om helt enkelt.
Och nu har jag gått i denna klass i 1 ½ år!
SÅ måste jag lämna dom?!
Jag kan knappt beskriva med ord hur ledsen jag är, jag vill ju vara med dom här för evigt. Det var ju dom som gjorde så att jag hittade mig själv! Och nu ska jag bara bli utpuffad från fågelboet och pröva mina vingar.. ensam?
Jag vet inte om jag är redo. Tänk om jag blir lika osäker som jag var i sjuan, tänk om Agnes försvinner.
Det värsta är att jag är lika tight med båda ''mina'' klasser. Jag älskar 9B & 9D! Asså fan..
Jag älskar ju er allihopa, kan vi inte vara med varndra för evigt? Jag ber!
Om ni bara visste vad ni betydde för mig, jag skulle kunna göra allt för er.
Jag älskar er så jävla mycket, glöm aldrig det! ♥♥
9b & 9d, för alltid!♥
Ni är bäst,
peace
JA. jag har gråtit..vad annars skulle jag göra? dör nästan här..